Trafikljuset: Kör, vänta, stopp!

Tror man inte att bön till Gud kan ge svar så har man nog aldrig prövat. Många gånger ber jag utan att tänka på vad det är jag ber om egentligen. Utan att kanske tro att jag kommer få något svar. Men när man minst anar det, kommer det där svaret. Kanske inte som man hade tänkt sig, kanske inte ens det man bad om direkt, men på något sätt är det ändå svar på bön.

Jag satt och kollade lite i min dagbok, och insåg hur sjukt mycket som jag har skrivit där... som har löst sig. Jag har inte ens märkt att saker jag har bett för i dagar, månader, ja till och med år, har fått svar. Det är först nu efteråt som jag inser hur Gud har vart med i allt.

Sen finns det saker som inte alls har blivit som jag har bett. Men det är oftast saker som jag inser nu var bättre att jag inte fick som jag ville. Det är otroligt hur liten syn på allt man har när man är i vissa situationer. Nu efteråt kan jag se hur de sakerna bara va bra för både mig och andra att det inte blev som jag ville.

Gud svarar alltid på bön. Och inte bara det, han svarar i rätt tid, och som man minst anar det. Jag hörde nån gång någon som liknade Guds bönesvar vid ett trafikljus:
Grönt: Ja! (det blir som man vill)
Gult: vänta! (Inte rätt tid, längre fram kanske)
Rött: Nej! (Det är inte bra för dig, det blir bara värre osv)

Det svåra är att inse att man själv kanske inte ser hela bilden. Man själv kanske inte har rätt jämt. Då är det skönt att kunna lita på att Gud har allt under kontroll. Men det är svårt att lita på att Guds svar är rätt svar... tills man kan se tillbaka och inse att det är just va de är.

En sak är säkert - ber man inte alls så får man inget svar.